Det kanske låter konstigt, men det finns faktiskt dem som missbrukar träning. Som inte ser träning som något roligt och givande utan mer som en drog. Det kan handla om att man känner att man inte duger som man är, man vill bli smalare, kunna springa längre och snabbare, prestera bättre osv. En person som är besatt av träning kanske inte kan njuta av en träningsfri helg, utan får genast ångest. Många märker när de börjar träna att de hittat ett sätt att kunna kontrollera sin kropp. En del utnyttjar tyvärr detta på ett sätt som gör att kroppen inte orkar med. Ibland vill man för mycket, och då kommer kroppen att säga ifrån rejält.

Tecken på överträning

•·         Du sover sämre

•·         Du blir lätt irriterad

•·         Du har svårt att koncentrera dig

•·         Du plågas av förkylningar och/eller andra småkrämpor

•·         Dina prestationer är sämre än normalt

•·         Du är konstant trött och omotiverad

•·         Du återhämtar dig långsammare

•·         Du känner ingen lust att träna

•·         Du är ovanligt törstig

•·         Även vid mindre ansträngning är din puls högre än normalt

•·         Du känner dig nedstämd

•·         Din matlust är sämre

•·         Din vilopuls är ovanligt hög

•·         Dina muskler känns tunga och trötta

Man delar in överträning i två kategorier - kortvarig och kronisk. Att drabbas av en kortvarig överträning kan vara att man förebereder sig inför en tävling och pressar sin kropp till det yttersta. Men med några dagars vila försvinner oftast symptomen.

Den kroniska överträningen är mycket allvarligare. Märker du ganska tidigt av symptomen så kan någon veckas uppehåll från träningen räcka. Men i värsta fall kan det ta flera månader att bli bra igen.

Längtan efter att snabbt bli bättre inom en idrott gör ibland att motionärer glömmer bort sitt sunda förnuft. Att helt plötsligt öka träningsmängden från 3 till 5 pass i veckan blir ansträngande för din kropp som inte är van detta. En tumregel inom löpningen är att aldrig öka mer än 10 % per vecka. Då antingen distansen eller intensiteten. Dessutom är det bra att planera in en vecka med mindre träning varje månad, det blir då som en återhämtningsmånad.

Hur mycket vi än vill så klarar inte kroppen att gå från 0-100 på några dagar. Träning är något man måste se långsiktigt på för att man ska må bra. Livet ska vara roligt, och träning likaså. Det ska inte vara förknippat med tvångskänslor eller ångest. Känner du att inte kan utvecklas inom din idrott eller tycker att din nuvarande motionsform är givande - testa något annat ett tag då. Variation är nyckeln till lyckad träning. Både för motivationen, träningsresultaten och vår hälsa.

Vad gör jag om jag är övertränad? 

• Vila från all träning. Först när din viloperiod är slut kan du börja ta upp träningen lite smått igen. För att sakta trappa upp den.
• Se till att du återhämtar dig ordentligt mellan varje träningspass
• Gå inte efter träningsprogram utan lyssna istället på kroppen. Att hoppa över ett träningspass en dag då du inte är i form är ingen katastrof, bättre att du lyssnar på kroppen så du inte hamnar i samma fälla som tidigare.
• Undvik att stressa i vardagen, och se till att få tillräckligt med sömn
• Ät näringsrikt och varierat
• Se till att få i dig tillräckligt med vätska. Drick minst 1,25 liter de dagar du inte tränar och ännu mer när du tränar.

Källor: Löparens nya handbok, Martin Kreutzer

Tyvärr är anorexi ingen ovanlighet bland ungdomar idag. Det drabbar främst flickor i åldern 12-20 år. Men även bland pojkar ser man att det förekommer ofta. Anorexi är en ätstörning som kan börja med att personen känner sig tjock och behöver banta. Bantningen går därefter över till självsvält. En person som drabbas av anorexi behöver någon att prata med för att bli av med sjukdomen. Anorexi är ingen sjukdom man kan ge medicin för så försvinner det, nej det sitter djupare än så.

En anorektiker upplever sig själv som överviktigt, trots att personen egentligen är farligt underviktig. Mat förknippas med ångest, och därför försöker en anorektiker undvika att äta.

Man pratar ofta om att anorektiker har svårt att bli friska för att de inte kan släppa kontrollen. De har äntligen hittat något som de märker att de kan styra över, och anorexian är inte bara en sjukdom, utan en livsstil.

Det finns flera olika orsaker till att vissa drabbas av sjukdomen. Både psykologiska och biologiska faktorer spelar roll. Dagens skönhetsideal är obegripliga och mycket osunda, men har ändå en påverkande effekt. Man vill duga i andras ögon, och ställer orimliga krav på sig själv. Svåra perioder eller händelser kan också ha en bidragande faktor. Familjekris och dödsfall kan också utlösa anorexia.

Anorexia kan vara mer eller mindre allvarlig. Vissa klarar av att bli friska redan inom ett år, medan det för vissa kan ta flera år. Tyvärr så händer det även att personer får anorexia med dödlig utgång.

Anorektiker är ofta mycket duktiga på att hålla sin sjukdom hemlig för familj och omgivning. Därför kan det vara bra att känna till några kännetecken för sjukdomen så att vi lättare kan upptäcka när någon drabbas.

•·         Är ständigt rädd för att gå upp i vikt

•·         Ändrar sina matvanor

•·         Får förstoppning och magont

•·         Är lättretlig

•·         Har sömnsvårigheter

•·         Isolerar sig socialt, drar sig undan vänner, fester och annat

•·         Får uppehåll i sina menstruationer

•·         Känner sig fet, trots att personen väger mindre än medel i samma läng och ålder

•·         Börjar ibland använda läkemedel, ex laxeringsmedel och vätskedrivande medel, 
            för att gå ner i vikt.

•·         Har problem att koncentrera sig, eftersom näringsintaget minskar kraftigt

•·         Ägnar sig mycket åt att räkna kalorier och på vad hon/han äter.

•·         Överdriven motion i förhållande till matintaget

Det är väldigt viktigt att våga ta hjälp om du eller någon vän drabbas av anorexia. Det är en allvarlig sjukdom som man behöver hjälp för att bekämpa. Behandlingen är lite olika beroende på hur långt sjukdomen har gått. Vissa behöver bli inlagda på sjukhus medan andra går i familjeterapi.

Om du är anhörig till någon som har anorexi kan du också få stöd för att veta hur du ska hantera situationen.

Om du har några frågor kring anorexia kan du ringa vårdguiden på 08- 320 100

Källor: Vårdguidens hemsida

Förkylning är en typ av infektion. När du är förkyld är din kropp extra känslig för belastning. Att träna när du har en infektion i kroppen är därför väldigt dumt, och kan i värsta fall få allvarliga.  konsekvenser. Kroppen orkar inte bekämpa infektionen om energin istället går åt till att träna. I värsta fall sprider den sig vidare och kan leda till att du drabbas av hjärtmuskelinflammation eller nå hjärnan och orsaka polio. En hjärtmuskelinflammation kommer att göra att du får hålla dig borta från träningen i flera månader.

Halsont, snuva och trötthet är tecken på att kroppen behöver vila. Även om ditt träningsschema eller vilja säger något annat. Det är viktigt att lyssna på kroppens signaler och ta dem på allvar.

Förkylning sprids via luften och fysisk kontakt. Så även om du gärna sitter på bänken och kollar på när dina lagkamrater tränar så är det egentligen bättre att du stannar hemma och vilar dig frisk. Istället för att föra vidare smittan till de andra.

Det lättaste sättet att undvika förkylningar och andra smittor är att vara noga med hygienen. Tvätta händerna!

Källor: stora konditionsboken, Jonas Gustrin

När du befinner dig i varma klimat är risken för överhettning klart större. Men även under långa träningspass kan kroppen säga ifrån. När kinderna börjar hetta så är det ett tecken på att kroppen fått en lättare överhettning, och hjärnan börjar då framkalla trötthetskänslor. Duktiga idrottare vet hur de ska göra för att kroppen ska ignorera detta och kan därför fortsätta träna. Men man ska vara försiktig. Är du väldigt varm och har samtidigt vätskebrist finns det risk för en värmechock.

De första symptomen på värmechock är huvudvärk och illamående. Du får också svårare att koncentrera dig. Fortsätter du träna trots detta kan det leda till att du blir förvirrad och får yrsel. I värsta fall kan man faktiskt bli medvetslös.

Försök att undvika att träna när det är som allra varmast på dagen, använd solskyddsfaktor, bär luftiga kläder och var noga med att få i dig vätska.

Känner du att du kanske drabbats av värmechock ska du kyla ner kroppen. Gärna med en kall dusch, eller med is på kroppen. Att lägga en påse is på halsen är bra eftersom halsen är ett mycket blodkärlstätt område vilket ger nedkylningen en större effekt. '

Källor: stora konditionsboken, Jonas Gustrin

Kramp är ett vanligt fenomen som man oftast drabbas av i slutet av ett träningspass. Det går inte att kontrollera och gör mycket ont. Det som händer är egentligen att musklerna drar ihop sig. Vanligaste orsaken till detta är att man svettats mycket och på så sätt förlorat mycket vätska och salt, vilket då kan bidra till muskelkramp. Är man dessutom tom på kolhydrater får hjärnan och musklerna svårt att fungera ordentligt. Nervsignalerna från hjärnan blir sämre och musklerna får svårare att följa order. Så energibristen bidrar också till att man kan drabbas av muskelkramp.

För att bli av med krampen kan du stretcha ut muskeln. Gör det då väldigt mjukt och försiktigt. Sen bör du naturligtvis se till att fylla på med vätska och energi.

Kanske har du hört begreppet lårkaka? Det är den vanligaste muskelbristningen och då är det lårmusklerna som drabbas. Muskelbristningar uppstår genom slitningar när en muskel dras för mycket, eller att man till exempel ramlar och slår sig. Det som händer vid en muskelbristning är att muskelfibrerna brister.

När man får en muskelbristning blir det drabbade området väldigt spänt och svullnar upp. Det gör också väldigt ont.

Om du får en muskelbristning är det viktigt att du lägger på ett tryckförband så fort som möjligt. Använd RCIEM -behandlingen, som du kan läsa om här nedan.

Det tar några veckor innan du blir helt återställd i muskeln. Men efter ungefär tre dagars uppehåll kan du börja träna lite försiktigt igen. Koncentrera dig på att försöka få tillbaka muskelns rörlighet igen. Lägg inte av helt med träningen bara för att du får en muskelbristning. God muskelstyrka och god rörlighet är viktigt för att begränsa muskelbristningar.

Källor: Löparens nya handbok, Martin Kreutzer

Stukning kan man få om man trampar snett med foten. Vid en stukning blir ledbandet eller delkapseln sönderslitna. Smärtan känns direkt och foten svullnar upp. I vissa fall kan man även få blåmärken.

Även här kan du använda dig av RCIEM - metoden för att behandla stukningen. Efter två till tre dagar kan du börja träna igen. Men var försiktig så du inte belastar foten för hårt, och håll dig gärna till plana underlag ett tag för att inte råka stuka foten igen. Att träna balansträning den första tiden efter stukning kan vara bra eftersom balansen är störd på grund av att ledbanden, som har en stabiliserande funktion, är skadade. Den träningen gör du lättast med en balansbräda.

De första två till tre månaderna efter stukningen är det bra om du skyddar vristen med ett tejpförband så att du inte stukar foten igen.

R RO = När du blivit skadad, avsluta träningen och ta det lugnt.

C K(c)ompression= Lägg ett stramt förband om det skadade området. Förbandet gör att svullnaden minskar. Se till att få på bandaget så fort som möjligt, helst inom de första minuterarna.

I is= Kyl ner skadan. Det gör att smärtan dämpas och hjälper till att begränsa vätskeansamlingen. Kyl ner 20 minuter åt gången.

E Elevation= Lyft det skadade området över hjärthöjd. Det gör att det inte kommer lika mycket blod till området och blödningar i muskelvävnaden minskas.

M mobilisering= Speciellt vid stukningar är det viktigt att röra leden så snart som möjligt igen. Men det får ju såklart inte göra ont.